Test: Raynox DCR-250
Hur står sig makrolinsen Raynox DCR-250 i förhållande till andra lösningar. Ett test ger svaret. Daniel Claesson tog med sig en Nikon D7200, ett stativ och begav sig ut i skogen för att göra en Carl von Linné, the modern way. Läs hela testet: Att fota makro och närbilder, vad ska du använda
Fjäril fotograferad med Raynox DCR-250
Ur testet
”Raynox DCR-250 Macro Snap-On Universal 52-67mm. Snap-on innebär att du trycker in två knappar på sidorna av Raynox DCR-250, sätter den fram på objektivet och släpper sedan knapparna. Då snäpper linsen fast i filtergängorna fram på objektivet. Den är fungerar för objektiv med filterdiameter från 52mm till 67mm. En ganska smart lösning men också rätt så ful tycker jag.
Jag var lite skeptisk till denna, och med tanke på hur enkelt användandet känns så var jag klart tveksam. Väl på plats i gräset bakom kameran tog det några sekunder innan jag hittade fokus, ca 10 cm från blåsipporna. Men efter att knäppt ett par bilder blev jag imponerad över skärpan och förstoringsgraden. Detta är definitivt en pryl för mig; enkel att ta med och snabb att sätta fast. Den fungerade väldigt bra med det fasta 50 mm-objektivet jag använd vid testet. Klar tumme upp.”
Om DCR-250
Raynox DCR-250 är en makrolins som snabbt och enkelt monteras på en kamera med filtergänga från 52 till 67 mm. I förpackningen ligger, förutom själva makrolinsen, även en hållare för ”snap-on”-montering, det vill säga att man trycker in två knappar och bara släpper så sitter den fast på objektivet. DCR-250 är alltså ett komplement till kamerans objektiv. Förstoringsgraden beror på kameran och det objektiv man använder och varierar således. Men tumregeln är ändå: Det blir mycket makro.
